Debatten går het kring osäkra anställningar hos företag som etablerar sig på marknaden för hemleverans av mat. I takt med att allt fler företag dyker upp inom hemleverans av mat så blir det allt vanligare att man ser springande, cyklande och ibland bilkörande matbud med stora ryggsäckar komma farande. Buden är ofta arbetslösa, studenter eller andra som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vi ställde fem frågor till Antti Vainio, utredare på fackförbundet Transport, för att ta reda på hur situationen ser ut och hur de arbetar för att göra situationen tryggare för buden.
- Hur ser arbetsvillkoren ut för de som arbetar som bud inom hemleverans av mat och vilka lönenivåer verkar gälla?
Det finns väldigt stora skillnader i arbetsvillkoren bland de stora aktörerna. Gemensamt är brister i anställningstryggheten, korta anställningsavtal med få eller inga garanterade timmar, inga försäkringar eller pensionsinbetalningar, och låga provisionsbaserade löner – vilket innebär en stor osäkerhet. De inkomster som vi hör om ligger mellan 70 och 110 kronor/timme, men det finns även mycket lägre inkomster. Många bud har F-skatt eller är anställda via ett egenanställningsföretag. De får själva stå för utrustningen som behövs för att utföra arbetet, till exempel mobil och abonnemang eller cykel – det blir då svårare att räkna ut vad inkomsten egentligen är.
- Hur vanliga är den här formen av anställningar, finns det några exempel på liknande yrken, kanske utanför denna sektor där man arbetar på ett helt annat sätt när det gäller trygghet, säkerhet och löner?
Den här typen av anställningar blir allt vanligare. Det handlar egentligen inte om någonting revolutionerande, utan är en del av trenden att arbetsgivare vill ha mer flexibilitet och flytta över riskerna och ansvaret på arbetstagaren. Problemen beror på utnyttjande av allmän visstidsanställning, deltidsanställningar, underleverantörer och vad vi kallar falska egenföretagare, dvs. personer med F-skatt som styrs av sin uppdragsgivare som om de vore anställda. Man kan jämföra med budbilsbranschen som är en mer etablerad bransch. Inom budbilsbranschen finns det stora utmaningar när det gäller anställningsvillkoren, men det finns även många åkerier med kollektivavtal och schyssta villkor.
- Vilka är de största problemen kring de här anställningarna som du ser det?
Det finns många nya företag som vill undvika det ansvar som en arbetsgivare normalt tar. Det är problematiskt att man inte tar ansvar över arbetsmiljön. För många av våra medlemmar är det ett problem att de inte har ordentliga försäkringar på jobbet, eller att de inte har anställningstrygghet. Det blir väldigt svårt att planera sitt liv när man inte vet vad man kommer att tjäna från dag till dag. Det blir också väldigt tufft om man blir sjuk och inte får sjuklön.
- Vad kan Transport (eller andra fackförbund) göra för att skapa tryggare arbetsförhållanden för de som arbetar på dessa företag?
Vi måste finnas där för de anställda som behöver hjälp och organisera dem. Det är tydligt att intresset finns och att de anställda vill kämpa för bättre villkor. Utmaningarna handlar om rädslan att förlora jobbet om man organiserar sig, okunskap om den svenska modellen och fackförbundens roll, och att företagen använder sig av egenanställningsföretag som mellanhand. Men vi måste satsa på organisering och förhandla kollektivavtal som garanterar schyssta villkor.
- Slutligen - ett ofta använt argument från företagens sida är att restaurangbranschen är en bransch med små marginaler och att det är svårt att erbjuda den här typen av tjänster (som funnits länge i andra länder) om inte löner och andra kostnader ligger på vad företagen tycker är rimliga nivåer - hur bemöter ni den typen av resonemang utan att verka anti-entreprenöriella eller bakåtsträvande?
Jag tycker tvärtom att det är bakåtsträvande att vilja ha låglönejobb. Vi har i Sverige alltid haft en tanke om att lägstalönerna ska vara relativt höga för att hålla uppe en hög omställningstakt. Lågproduktiva jobb har försvunnit som ett resultat av teknologisk utveckling och automatisering – och istället har det alltid tillkommit mer högproduktiva jobb. Hela samhället har vunnit på att vi inte har försökt ha kvar lågproduktiva jobb. Samtidigt har vi sett till att alla ska ha trygghet i omställningen, vilket har inneburit en fungerande A-kassa och utbildningssystem. Det är ju en fråga om hurdant samhälle vi vill ha. Vi anser att det ska löna sig att arbeta, och att alla ska ha rätt till trygga anställningar med anständiga löner och villkor.
